Nu har jag varit i falkenberg i några dagar och jag har hunnit bli ganska solbränd och även varit på ullared och köpt lite saker där.

även om jag inte var nån utav dom drabbade på utöya eller var i närheten utav bomben så känner jag mig fortfarande rädd, väldigt rädd.

varför?

jo för att jag aldrig trodde att nåt sånt skulle hända.

om nåt skulle hända i usa så skulle man egentligen inte bli förvånad, men sånt som har hänt nu gör så att man frågar sig lite..

igår natt när jag hade väldigt ont i magen så kände jag att jag knappt vågade gå ut på toan bara ifall nåt skulle hända. det kändes som om jag hade feber yra eller vad det heter. och jag försökte verkligen andas ut, göra så att jag blev lugn i kroppen.. men det gick inte.

många tycker kanske att jag överdriver och jag hoppas att min rädsla kommer gå över snart, men när sånt här händer, när det inte ens är långt bort, så ... ja då blir man ju rädd.

jag kände mig trygg ändå tills detta hände, det som var i norge.

jag har haft väldigt svårt att kunna somna, går flera timmar före det händer. men under denna natten hoppas jag att det kommer bli annorlunda.