Andra dagen som jag försov mig, menmen.. nu är det helg!

Bara en vecka kvar.
Antingen blir det katastrof eller också riktigt bra.

Nu blir det iaf att kolla på one tree hill och andas ut

jag har en massa tankar som finns i huvudet, som har varit där mer eller mindre ändå sen jag äntligen bestämde mig.

jag vet inte hur många gånger jag har tvekat, eller verkligen frågat mig själv från djupet av mitt hjärta om jag verkligen har bestämt mig. har jag verkligen kommit på vad jag vill bli, och är jag verkligen redo för detta?

varje gång jag har bestämt mig så kommer samma svar fram. 

jag vet vad det är jag vill bli, men ändå är jag livrädd. 

jag har andra planer ifall det inte skulle funka, men bara detta med jobbfrågan är en grej som jag är livrädd för.. egentligen.

jag vet att det låter sjukt, men under tiden som jag gick på gymnasiet, så var jag på flera praktikställen, som jag inte trivdes på alls. jag var alltid lika rädd och kände mig inte alls bekväm med att tänka på att jag skulle praktisera dagen efter, under söndagarna. jag ville bara till skolan, men samtidigt så visste jag att jag skulle behöva få ställa mig frågan om angående vad det är jag vill bli.

det jag vill göra i mitt liv är att hjälpa andra. ge dom det jag aldrig fick själv. 

men min osäkerhet ligger långt tillbaka, under mina tidiga år. 

nog för att jag tror stenhårt på det här som jag vill uppnå, men som det har varit under hela mitt liv så har jag inte fått höra speciellt mycket positivt angående mitt val. alls. 

när det har varit saker som jag kände att jag verkligen ville göra, som att åka iväg på en konsert, språkresa eller nåt annat liknande, så fick jag höra att jag antingen var för omogen för att göra det, eller också så var det nåt annat som gjorde så att det inte gick. 

jag trodde ju på detta, och under en mindre tid så var jag ledsen och besviken över mig själv eftersom jag så gärna ville iväg på grejerna, men inte kunde. 

jag var inte den som visade att jag kunde pga min blyghet, jag var inte den som vågade göra nåt åt det heller, för jag trodde ju att det skulle vara så.

var ingen som egentligen sa det till mig att jag bara kunde om jag ville, gör ditt bästa.. ungefär såna saker. jag fick alltid höra att det alltid fanns ngn negativt i det jag kände att jag ville göra. 

alltså har det fört med sig till där jag är idag. 

jag tvekar varenda dag, försöker alltid hitta nånting som gör så att jag kan fortsätta så att jag når upp till det jag vill göra här i livet, men det är jävligt svårt när man knappt fick höra sånt när man var liten.

och än idag så fortsätter det.

jag kan räkna på min hand om hur många det är som har sagt att jag kommer lyckas, eller iaf önskat mig lycka till. 

jag vet att jag har en lååååång väg att gå, jag kommer inte vara framme på några år nu.

det är därför jag har tänkt att ändra mitt levnadssätt. träningen och äta.. bara det att må bra^^

jag vet att det kommer bli tufft att sitta där och lyssna på problem, men det är sånt som jag VILL göra!

jag har fått göra det på fester och för min ena bror. jag vill sätta mig in i den andras situation. 

jag menar det att det är lättare för nån som har varit med om samma grej, som personen i fråga, att kunna sätta sig in i just den situationen, för då förstår man det mer. man förstår på ett helt annat sätt. 

det räcker liksom inte det att få höra att allt kommer bli bra, kanske när man var liten, men när man befinner sig i ett jobbigt tonårs år eller nåt liknande, så vill man inte höra såna grejer. 

det hjälper inte för personen som behöver hjälp och stödet. 

jag har fått höra det att det kommer ordna sig. det att få höra det sänker en. 

jag ska jobba på mitt psyke, jag vill starka den för att bli den bästa psykologen som jag bara kan bli, för detta är något som jag brinner för. 

nog för att jag har några andra val i livet som jag kanske kan satsa på det, men det är psykologjobbet som jag vill jobba med. 

det ger så oerhört mycket av att hjälpa någon annan som behöver det. 

man kanske inte hjälper på hela vägen, men man ger ändå ett ljus i livet, man kan ge den andra ett hopp.. och bara det är väldigt mycket i en sårbar värld. 

det som hjälpte mig var låtarna. det var det enda jag hade. 

nog för att jag hade kompisar och folk runt mig, men det var låtarna som hjälpte mig pga rösterna och texterna. 

det gav mig tårar men också hopp om min framtid. 

nu vill jag ge det jag aldrig fick själv, till någon annan.

ett leende ger mer än vad man tror

Sverige - norge - danmark & tyskland. . Och sen tillbaka!

Till affären för att köpa polly och festis. Krypa under täcket och glömma bort alla bekymmer för ett tag. One tree hill is the shit!

Jag fattar inte ?!
Under sommaren så fick jag inge sommarjobb fast jag hade sökt.

Jag gick till socialen förra månaden och fick hem papper i posten där det stod en lista över grejer som krävdes av mig för att jag skulle få pengar.
Jag gjorde allting. Jag sökte jobben och kopierade papper på det dom behövde.
Idag fick jag ett brev där det stod ifall jag skulle få mina pengar denna månaden eller inte, och nej. Inte ett skit.

Jag har hört om invandrare som söker pengar från socialen, och som får det de kräver utan att göra ett skit! Dom behöver inte lyfta ett enda jävla finger för att kunna få ngt, som en annan gjorde. Jag gjorde det som krävdes men ändå var det tydligen inte tillräckligt..
Jag hade sökt jobben under en dag, och detta såg dom som fel. Man skulle göra det varenda dag. Men egentligen, vafan gör det då?
Jag har ändå sökt såpaas många jobb som dom ville men ändå fick jag inga pengar för dom, medan invandrare kan komma in till sverige och få gratis jävla körkort om dom bara vill....

Så, idag efter skolan åkte jag till göteborg ^^ skulle träffa en kompis och ta det lugnt typ :)
Vi åt på en restaurang som han ville testa, var en italiensk ^^
Den maten som serverades är nåt jag aldrig har ätit innan. Det var såpass lyxigt där vi var, så att jag knappt vågade röra ett finger när servitören kom :p
Riktigt god mat med trevligt personal, och varje gång du fick serverad matenså fick man en wow känsla :p
Det var förbannat gott!
Efter att ha ätit så fick jag världens matkoma typ :p men det var det verkligen värt ^^