har nog säkert gått ngn vecka sen jag skrev nåt sist. 

både bra och dåliga saker har hänt. 

det som var minus är att en väldigt bra kompis gick bort för någon vecka sedan. 

jag fick se detta på facebook. var en som hade skrivit detta på hans vägg. 

först så fick jag chock men fick ändå lite tårar, sen så tände jag ett ljus för honom. 

allt stod bara stilla.

dagen efter så gick jag till skolan men satte igång spotify så att jag kunde få bort mina tankar och fokusera tankarna bort från tårarna.

.....vem försökte jag lura egentligen?

så fort jag kom in i klassrummet så hade läraren börjat ta närvaron. 

jag satte mig och.. det kändes som att jag skulle kvävas utav ngt som inte ens fanns. 

jag bad läraren om en minuts stillhet och bröt ihop under tiden som jag försökte förklara för honom vem det var som hade gått bort och att jag ville att vi skulle vara tysta. 

sen så gick läraren till rektorn och berättade. 

under samma tid var jag på toan och försöka få bort alla tårar. 

sminket brydde jag mig inte om, men jag blev ändå förvånad över att den fortfarande fanns kvar.

en tjej i min klass sa det att jag borde säga till lärarna att samla alla i högtidssalen eftersom han som hade gått bort, jimmy, ändå gick där förra året. 

jag gick iväg direkt. 

jag bemöttades av en plågande stämning igen. 

jag blev först förvirrad och sen så gick det upp för mig vad det handlade om. 

biträdande rektorn frågade mig vad jag tyckte vi borde göra. 

jag behövde inte tänka efter, för mig var det ändå en självklarhet; 

samla alla i skolan till en minnestund, och en tyst minut.

det att sitta längst bak...

allt kändes som en begravning. 

kistan fanns ju såklart inte där

men man såg ljuset det första man gjorde när man skulle ta av sig jackan

så fort man kom in i rummet så hörde man den stämningsfulla musiken. 

HELVETES JOBBIGT!

det var skönt att gråta ut och att finnas där, men fyfan alltså.

dagen efter sjukmälde jag mig. 

jag hade gråtit under hela förmiddagen och kände mig helt mosig i huvudet. 

jag träffade inte jimmy så ofta, men han hade en väldigt stark personlighet. 

han struntade i vad folk tyckte, något jag gillade starkt! han visade också detta

jag vet inte hur många gånger han undrade om jag ville dricka lite vin och äta ngn go mat med honom någon kväll. han berättade att han var kock. 

men jag som var rädd för rykten och vad folk skulle tycka och allt det där.. 

jimmy var äldre än vad jag var. 37 år. 

ångrar det att jag hela tiden tackade nej till det, fast han försökte övertala mig.. 

han ville också ta en öl nångång och bara tjöta lite skit. 

detta blev aldrig något av. fast i början. när han nyss hade börjat i skolan så var vi med några och drack några öl tillsammans där han fastnade väldigt mycket för mina ögon minns jag :) 

jag tog faktiskt en öl för honom när jag hade sjukmält mig, bara för att det kändes så himla rätt. 

såklart det var sorgligt, men det kändes rätt. 

så jag tände återigen ett ljus för honom och drack upp min öl, och skålade med honom vart han nu än befann sig. 

fan va jag saknar dig jimmy :( 

en kille med en så stark personlighet. så snäll och så omtänksam...

till något annat nudå, 

jag minns knappt själv vad som har hänt riktigt, men ska försöka minnas ^^

tagit ny bild och kanske ska stå framför kameran snart! håller iaf på att prata med en på facebook om detta :)

ny bild (som jag har tagit):

sen så har jag även under tiden hittat några nya låtar som låter bra i mina öron; 

till helgen ska jag till göteborg med nina hoppas jag :P 

ska till missäy eftersom jag har gått och dregglat över ett linne som jag har sett där :) så forhoppningsvis finns den kvar sen :P

dessutom är det inte heller speciellt långt kvar tills marockoresan börjar!

så nu ska jag faktiskt ta och kolla på andra säsongen av american horror story!