det har pågått under ett år, ungefär. nog mer än så också tror jag.

det hela började med att jag kände mig innespärrad. jag fick inte göra som det jag ville, jag fick inte min frihet. nog för att människan aldrig sa det rakt ut till mig, men man förstod om man "läste mellan raderna". 

det var så mycket jag inte fick göra, och jag var inte speciellt perfekt jag heller. 

man är inte perfekt som människa, man kommer aldrig bli det oavsett hur mycket man än försöker. jag vet det. 

det pågick under tre år. 

men sen fick jag nog. 

det kändes helt otroligt, och det minns jag som om det var igår även fast allt det jag har gått igenom som har fått mig dit där jag är idag. 

jag fick göra precis vad jag ville göra! jag hade absolut ingen som förhindrade mig. jag kunde gå ut utan att nån hade nåt att säga. 

den friheten som jag fick var enorm. helt otroligt! 

jag festade och festade och festade och festade och festade ännu mer! 

alkoholen var aldrig ett bekymmer, det var bara det att jag fick göra som jag ville som var grejen. det sociala och att få träffa nytt folk var riktigt spännande. på både gott och ont. 

det har funnits folk som har tyckt att jag har haft problemer med drickandet, men så var aldrig problemet alls :) 

fast nu har jag kommit fram till att jag inte vill mer. 

jag tror att jag har festat varje helg(förutom kanske tre helger eller nåt) under ett år. och ja, det är mycket. 

fast nu som jag sitter här så känner jag att det får vara bra. det ger mig inte samma grej som det gjorde i början. jag har fått min frihet, och nu har jag istället en depression som jag inte fattar vart kommer ifrån, egentligen.

så nu tänker jag ta hand om mig själv, satsa på mitt mående så gott det bara går. 

jag ska göra mitt bästa, som jag har försökt göra ändå sen lågstadiet.

var en lärare som jag har kontakt med idag, som sa detta till mig och min klass. vi kanske var två klasser som hade idrott, det minns jag inte. men han sa att man bara kan bara göra sitt bästa. det räcker! 

och det är just det jag tänker göra. 

depressionen sätter käppar i hjulen för mig, för grejerna jag egentligen hade behövt göra. det är skitjobbigt. men man får bara ta en dag i taget. jag tänker inte ta några tabletter, även om tanken är frestande eftersom man helst vill må bra. vem vill inte det typ?

så en dag i taget.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

måndag, tisdag, onsdag, torsdag, FREDAG!   äntligen! imorgon åker vi! så som jag har längtat ändå sen i söndags! (egentligen lite längre ändå) det är obeskrivligt hur gött det kommer kännas när vi äntligen är hemma igen! och nog för att resan ...

    vem kunde tro att jag längtade tillbaka till att bara städa? :P eller att bara komma över till den svenska gränsen, kunna prata svenska igen(även om jag mer eller mindre pratar sådär här också, men ibland kommer jag på mig själv). så jäkl...

Sitter här med en hemmagjort knäckmacka med brunost på till nån dansk film. Var meningen att vi skulle se Amanda knox men den dissade farsan. Inte så mycket till nyheter som har hänt egentligen ...

Det var en lång dag igår vilket gjorde att jag och linus sov för länge. Jag fick huvudvärk och ångest när vi vaknade, så imorn ska jag ställa klockan iaf. Fixade iordning mina julklappar idag! Skriver mer imorgon, känner mig inte helt hundra idag ...

Nuså! Vet jag hur jag ska göra med bilden för att få den bra :p Jag måste ta bilden på instagram för att sen klippa ut bilden så att jag kan lägga ut den här! Krångligt men så får det bli :) Nu ska jag sova ^^ upp tidigt som attans sen. Lång lån...