det har pågått under ett år, ungefär. nog mer än så också tror jag.

det hela började med att jag kände mig innespärrad. jag fick inte göra som det jag ville, jag fick inte min frihet. nog för att människan aldrig sa det rakt ut till mig, men man förstod om man "läste mellan raderna". 

det var så mycket jag inte fick göra, och jag var inte speciellt perfekt jag heller. 

man är inte perfekt som människa, man kommer aldrig bli det oavsett hur mycket man än försöker. jag vet det. 

det pågick under tre år. 

men sen fick jag nog. 

det kändes helt otroligt, och det minns jag som om det var igår även fast allt det jag har gått igenom som har fått mig dit där jag är idag. 

jag fick göra precis vad jag ville göra! jag hade absolut ingen som förhindrade mig. jag kunde gå ut utan att nån hade nåt att säga. 

den friheten som jag fick var enorm. helt otroligt! 

jag festade och festade och festade och festade och festade ännu mer! 

alkoholen var aldrig ett bekymmer, det var bara det att jag fick göra som jag ville som var grejen. det sociala och att få träffa nytt folk var riktigt spännande. på både gott och ont. 

det har funnits folk som har tyckt att jag har haft problemer med drickandet, men så var aldrig problemet alls :) 

fast nu har jag kommit fram till att jag inte vill mer. 

jag tror att jag har festat varje helg(förutom kanske tre helger eller nåt) under ett år. och ja, det är mycket. 

fast nu som jag sitter här så känner jag att det får vara bra. det ger mig inte samma grej som det gjorde i början. jag har fått min frihet, och nu har jag istället en depression som jag inte fattar vart kommer ifrån, egentligen.

så nu tänker jag ta hand om mig själv, satsa på mitt mående så gott det bara går. 

jag ska göra mitt bästa, som jag har försökt göra ändå sen lågstadiet.

var en lärare som jag har kontakt med idag, som sa detta till mig och min klass. vi kanske var två klasser som hade idrott, det minns jag inte. men han sa att man bara kan bara göra sitt bästa. det räcker! 

och det är just det jag tänker göra. 

depressionen sätter käppar i hjulen för mig, för grejerna jag egentligen hade behövt göra. det är skitjobbigt. men man får bara ta en dag i taget. jag tänker inte ta några tabletter, även om tanken är frestande eftersom man helst vill må bra. vem vill inte det typ?

så en dag i taget.

är hemma hos morsan och folket. kollade runt lite på nätet och hittade en klänning som jag verkligen  verkligen skulle vilja ha :P och dessutom så är det snart ett bröllopp som jag ska på, tänkte att den skulle passa ^^ ska köpa den så fort jag får pengar, de hade inte den i lager heller nuså. 

fick höra av morsan innan det att dom har tänkt åka till kroatien nästa år och jag kunde hänga med om jag ville, men då fick jag skaffa ett jobb först :p

får se om jag lyckas ^^

jag har ingen riktigt skäl till varför jag inte har skrivit nåt alls. jag har haft saker att skriva om, men så fort jag ska logga in på sidan så är det nåt som hindrar mig. 

jag vet inte varför. 

mitt mående är som det brukar vara, men jag försöker att le ändå. 

kollar på serier för fullt. 

one tree hill, prison break(snart), parenthood, lost..

hittade några gamla bilder från det stället jag kommer ifrån. Gjövik, Norge. 

hittade även en bild på min lågstadie skola, som fortfarande finns, men den ser inte ut som den gör på bilden eftersom dom har renoverat fullständigt. 

jag har ingen ny bild på skolan. kanske lika bra det eftersom jag vill minnas hur den såg ut när jag gick där, även om det fanns dom dagar som jag inte vågade mig till skolan pga mobbningen. men ändå!

och här är bondelia, där jag och morsan bodde i en lägenhet medan hon jobbade hur mycket som helst för att vi skulle klarar oss :)