åh herregud.

jag vet inte vart jag ska börja just nu. 

känns som att det är rätt mycket i mitt liv som är helt fucked på nåt sätt. 

såpass mycket så att jag inte blir förvånad längre. 

är så mycket som sårar, och ändå så går jag runt och är tyst om det. 

jag vet inte vad man ska säga, vet inte hur man ska fixa problemet. jag vet inte vart man ska börja nånstans. 

men igår, när jag var i göteborg och väntade på bussen, så fick jag ett telefon samtal som gjorde hela min dag. 

glad för att hon förstår att det är ett problem, men å andra sidan.. jag vet inte vart man ska börja överhuvudtaget. 

låg och tänkte på detta igår när jag skulle sova. det var mest det att kunna beskriva problemet men när det handlar om känslor så blir det lite svårare att sätta ord på det. 

jag hoppas bara det att allt kommer att fixa sig, för så som det är nu så blir jag bara mer och mer förvirrad och hela situationen sårar. 

det som sårar mest är en grej som var i norge. jag fick se det med egna ögon. kan hända att jag tänker för mycket eller nåt sånt liknande. kanske inte är så som jag tror att det är, men om det är så som jag tror så.. åh jag vet inte :( när jag är där så är det som att jag går runt och är tyst. håller tillbaka tårarna eftersom jag inte känner något värde.