det har varit några riktigt otroligt jobbiga skoldagar sen i måndags. jag får tvinga mig att gå upp ur sängen och det är mest i sista liten som jag klarar av att ta det steget. 

det är bara två veckor kvar och jag MÅSTE komma mig till skolan varenda dag nu, för att kunna ha en chans för att komma in på det 3e året. 

fyfan. 

men pratade med min engelska lärare. hon skulle prata med alla som går i samma kurs angående hur det går eller nåt sånt. 

det är några lärare som vet vad jag har gått igenom, om inte annat så lär dom ha sett och märkt det. har inte orkat bry mig om mitt utseende för fem öre under året, som jag gjorde åren innan. 

har nog förmodligen inte heller lyckats att ge folk ett äkta leende heller, och .. jadu, det är många tecken man kan ha när man är långt nere, och jag vet att lärarna har sett mig. 

dom har kommit fram till mig, lämnat lappar till mig där jag kan få hjälp osv. bara deras lilla hej gör min dag typ.. 

jag fick veta av engelska läraren att hon och min mentor hade snackat och sagt att, eftersom jag ligger på marginalen, så ser det ändå ljust ut och i deras ögon kommer jag att komma in på det 3e året!

det var nästan som att man fick tårar utav det. 

man suger upp allting utav det positiva när det har gått såpass långt.. 

hoppas VERKLIGEN INTE på att det kommer bli samma sak under det 3 året, för då lär jag gå under. jag har varit så jävla nära på att göra det under året.

fast det känns lite som att det är dessa veckor som är värst, men nog för dom senaste grejerna som har varit. 

menmen, nu blir det film!

tre stycken eftersom jag inte vet vilken jag ska välja mellan. 

mama, safe haven & lovely molly