då är man hemma igen efter att ha varit iväg med några kompisar till ett mental sjukhus.

när jag sa ja till att hänga med så tror jag inte att jag riktigt visste vad jag verkligen sa ja till.

sen så vet jag också att det kanske inte låter "normalt" att åka iväg på såna grejer, men jag tycker sånt här är spännande även om man sitter där och nästan ber till gud om att få åka därifrån eftersom det faktiskt kan bli rätt så obehagligt, men jag antar att det är själva spänningen som.. ja.. är spännande eller hur man nu ska säga :)

det är en annorlunda grej, och sen så vet jag att man inte ska leka med såna saker, men det gör vi inte. vi gör ingenting för att andarna, om det nu finns några, skulle bli sura på oss. men om det visar sig att dom ger oss tecken på att dom inte vill ha oss där, så skulle vi nog åka därifrån.

jag minns att jag tänkte att jag verkligen ville att polisen skulle komma eller nåt liknande skulle hända så att vi inte skulle kunna vara på det dära stället eftersom det skrämde skiten ur mig när vi var framför byggnaden, men jag hängde med in ändå.

igår så var det inte mycket som hände, men ändå tillräckligt för att vi skulle bli skräckslagna. jag minns inte riktigt vad det lät som. men senare så kom polisen dit och då fick vi släcka ljusen så att dom inte skulle se att vi var där. och under hela tiden som vi är på ett sånt ställe så hänger vi alltid alltid tillsammans, det är ingen som går ensam ifall nåt skulle hända.

sen så tror jag att vi ska iväg med ett annat gäng som vi träffade på igår.

här är bilderna från igår;