efter ungefär en vecka, så fick jag ett sms om att min mobil var färdig och klar att hämtas!

jag hade passat på att spara lite pengar ifall det skulle vara så att mobilen hade pajat totalt, men tydligen så hade det gått bra med batteriet ändå! så för min del blev det inte att betala nånting alls!

det var rätt skönt att få tillbaka min mobil igen eftersom jag har alla grejer där som jag behöver, sånt som kamera, instagram, busstiderna osv :)

jag passade på att ta en bild i stan när jag stod och väntade på bussen;

  sen så finns det några låtar som är svinbra!

den sista är lite seg i början :)

när jag skriver om min vardag och allt det som händer i mitt liv, så väljer jag lite om vad jag ska skriva om, för jag lämnar inte ut hela mitt liv. skriver inte om det mest personliga precis.

men det är inte först nu som jag har fått höra att jag borde tänka om angående vad jag ska skriva på bloggen eftersom det tydligen inte är okey att skriva så som jag har gjort.

jag tycker inte själv att jag har gjort nåt fel, och om det är nåt problem jag skriver om, så skriver jag aldrig riktigt exakt vad det är, eller ja.. jag skriver inte dit några namn eller kanske det mest personligaste.

men detta är tydligen ett problem.

jag vet inte riktigt hur jag ska kunna skriva om jag nu inte kan skriva på det sättet som jag har gjort hela tiden. så då kan jag välja mellan att fortsätta så som jag har gjort eller också undvika att skriva om mina problem som dyker upp i mitt liv..

jag tänker inte faktiskt inte ändra på detta, eftersom det jag skriver här på min blogg, det är också för min egna skull. för att jag ska få ut det jag har inombords.

skälet för att jag började skriva var för att jag hade för mycket inombords och jag behöver också skriva av mig ibland. jag började göra detta på bilddagboken, nåt jag fortfarande har men jag är inte aktiv där längre. bara ibland men det är mest pga bilderna jag laddar upp ifall det är nåt fel på mobilen eller nåt liknande.

känns som att det är så mycket att skriva ner, jag vet knappt vart jag ska börja riktigt..

men jag har precis upplevt ett stort svek nu igen.

nu för tiden, när det händer, efter alla gånger som jag har fått uppleva ungefär samma sak, så blir min reaktion att jag suckar åt det.

varför?

för att jag inte orkar med det. och även för att jag anser att det är onödigt, beroende på vad det handlar om. allt är ju inte onödigt såklart, men det beror lite på.

men sen att det sårar mig nåt oerhört mycket..

det är så mycket tankar kring detta, men sen så finns det också dom som inte förstår hur man borde formulera sig före man kommunicerar.

det sårar.

och samtidigt så blir allt så himla fel, också när det inte verkar som att dom här egentligen känner mig såpass väl.